Svensk ordbok 2009, webbversion
verb klantade klantat
klant·ar●orsaka problem med (ngt) genom klumpigt eller oskickligt beteende
psykol.de hade segern som i en ask men klantade till det på slutet och släppte in två målklanta till ngtsedan åtm. mitten av 1970-taletSubst.:vbid1-885521tillklantande,
vbid2-885521tillklantning