Svensk ordbok 2009, webbversion

klanta till´ verb klantade klantat klant·ar●orsaka problem med (ngt) genom klumpigt eller o­skickligt beteende psykol.de hade segern som i en ask men klantade till det på slutet och släppte in två målklanta till ngtsedan åtm. mitten av 1970-taletSubst.:vbid1-885521tillklantande, vbid2-885521tillklantning